Start

KBT - metoden

Läs mer om KBT

KBT - tillämpningar

KBT-aktiv förändring

PsykoLogik-KBT företaget

Utbildning och seminarier

Kontakta

Boka en ledig tid
 För tillfället har vi inga bokbara tider på sidan.

(Burrhus Frederic) B. F. Skinner, psykolog född 1904 död 1990.

Amerikansk psykolog som arbetade med möss och duvor. Då djuren var hungriga och motiverade till att utföra beteende som gav dem mat så kunde Skinner forma deras beteenden. Han ville förstå vilka lagar som styr utformningen och modifiering av beteende och kom fram till att vissa konsekvenser ökar sannolikheten för att ett beteende ska återkomma i framtiden och andra konsekvenser minskar den sannolikheten. Dessa olika typer av konsekvenser kallade Skinner för beteendets kontingenser.

Skinner fann att både negativa och positiva förstärkare kan öka sannolikheten för att ett beteende ska återkomma i framtiden. Negativ förstärkning innebär att organismen (människa eller djur) utför något för att undvika något negativt. Ett barn som vill slippa förälderns tjat kan tex diska den disk föräldern tjatar om. Positiv förstärkning innebär att organismen utför något för att erhålla något positivt. Ett barn kan t ex motiveras att diska genom att erhålla en beröm efter varje genomförd diskning.

Ordet ”förstärkning” kan aldrig användas i samband med ett beteende som avtar. Det är alltså fel att tala om bestraffning som ”aversiv förstärkning” – däremot är det en aversiv konsekvens

Positiv förstärkning är inte detsamma som belöning. En anställd kanske belönas av sin arbetsgivare för ett väl utfört arbete med några berömmande ord. Den anställde kanske tycker det känns jobbigt att uppmärksammas på detta sätt inför sina kollegor av rädsla för att de ska missunna den anställde berömmet. Konsekvensen blir att den anställde i fortsättningen blir mindre benägen att ta på sig svåra arbetsuppgifter. Ett barn i trotsåldern som blir berömd av sina föräldrar är benägen att göra tvärtom nästa gång barnet hamnar i samma situation. Skillnaden mellan belöning och förstärkning är skillnaden mellan intention och funktion. Chefen eller föräldern avser att stärka beteendet, men effekten av handlingen blir att beteendet minskar – alltså är konsekvensen funktionellt sätt inte förstärkande.

Positiv förstärkning har den fördelen att man gör mer och mer av något. Negativ förstärkning har den nackdelen att man endast gör precis så mycket som man måste för att slippa det negativa. Antag att två personers träningsmotivation är avhängig av deras partners feedback. Den ena får bara höra hur dålig han är de veckor han inte kommer iväg på träning. Den andra får höra hur snygg han ser ut efter varje träning. I det ena fallet (negativ förstärkning) kommer personen träna precis så mycket som behövs för att slippa kritiken. I det andra fallet (positiv förstärkning) kommer personen träna mer och mer.

Skinner fann också att effekten av en förstärkare avtog med tiden om den inte varierades. Om en mus får en viss sorts ost varje gång den trycker på en viss spak så kommer den med tiden inte att trycka lika mkt på spaken. Om den anställde som skickar iväg en rapport varje gång endast får ordet ”Bra.” tillbaka så avtar effekten av den förstärkaren över tid.

Hemligheten bakom effektiv positiv förstärkning är alltså variation. Som anställd får du ibland ordet ”Bra” tillbaka, ibland står det ”Spännande” och ibland får du frågor tillbaka som feedback på din rapport. Chefen kan också välja att fysiskt komma in i ditt rum och säga samma sak, föra fram samma positiva förstärkning via en kollega eller en personaltidning osv.

Senare behaviorister har pekat ut fyra typer av förstärkare inom arbetslivet: 1: Materiella belöningar 2: Sociala förstärkare 3: Feedback från själva arbetsprocessen 4: Andra aktiviteter

1: De flesta tror att positiv förstärkning enbart handlar om materiella belöningar. Dock är det rimligt att anta att de flesta inte skulle arbeta utan lön och att många också uppskattar lönebonus eller symboliska presenter efter ett väl utfört arbete.

2: Sociala förstärkare är allt som kollegor, chefer, underställda och kunder säger (eller visar med sitt kroppspråk) som en konsekvens av något du utfört

3: När du utför ett arbete och kan se ett resultat av det kan det resultatet sägas vara en konsekvens av ditt beteende. Jag blir positivt förstärkt av att se den här texten växa fram. Om jag inte såg den på skärmen skulle den inte vara lika positivt förstärkande att skriva.

4: Den som utför en tråkig uppgift kan sedan få gå vidare med en rolig uppgift. Att öppna en kartong kanske inte är så roligt, men aktiviteten är ändå positivt förstärkt av det innehåll man finner i kartongen. Den som lyckas hantera en gnällig kund kan bli förstärkt om chefen därefter erbjuder en rolig utbildningsdag.

Bestraffning och utsläckning minskar sannolikheten för att ett beteende ska återkomma i framtiden. Bestraffning stoppar ett beteende genom att erbjuda en aversiv konsekvens. Den som t ex på en danskurs får höra hur stelt han dansar blir mindre benägen att gå dit igen. Det är fel att säga att man numer vet att bestraffning sällan når sitt mål. Redan Skinner avrådde ifrån detta då bestraffning resulterar i minskat beteende överlag, osäkerhet om vilket beteende som önskas samt en negativ inställning till den miljö eller den person som utdelat bestraffningen.

Det som kallas konstruktiv feedback är dock funktionellt sett en kombination av bestraffning och positiv förstärkning. Konstruktiv feedback innebär att först berätta vilket beteende som är oönskat, föreslå ett alternativt beteende och därefter positivt förstärka minsta tecken på det nya önskade beteendet.

Utsläckning innebär att ett beteende avtar då en förstärkare plockas bort. Om jag är van vid att få lön i slutet av månaden och inte längre får det kommer jag efter en tid att sluta gå till jobbet. Under en tid kanske jag kan intala mig själv att det ändå är värt att arbeta pga av den ”inre belöning” det skänker. Om de förstärkare som omnämnts ovan (2-4) i praktiken inte betyder lika mycket som den materiella förstärkaren kommer med tiden dock mitt beteende att släckas ut.

Detta har felaktigt fått folk att tro att ett beteende försvinner om man ignorerar det. Varje behaviorist kan då berätta om problemet med utsläckningstoppar. Det betyder att innan ett beteende utsläcks så ökar det i frekvens. Ett barn som är van vid att få godis genom att tjata kommer inte att sluta tjata bara för att föräldern ignorerar barnet. Istället så ökar tjatet först. Om den vuxne ger med sig i det läget kommer barnet att lära sig att de bara behöver tjata lite mer nästa gång. Fenomenet fungerar även på djur och vuxna människor. En kille som en gång träffade en jättesnygg tjej på en viss pub kommer att fortsätta besöka samma ställe många gånger innan han till slut inser att det inte kommer att dyka upp några andra snygga tjejer där. Genom att variera hur ofta någon förstärks kan man använda dessa utsläckningstoppar till att skapa vad som hos personen upplevs som ”tålamod” eller ”uthållighet”. Oregelbunden eller partiell förstärkning leder alltså till att beteendet blir mer motståndkraftigt mot utsläckning – som t e x vid spel och flirt.

För tillfället har vi inga nyheter på sidan.